Inter och Roma kryssar i kaosmatch

vss0nmrusriige6cacttTvå av Italiens största klubbar drabbade samman på den perfekta avsparkstiden en härlig söndagskväll. Fansen på läktarna var taggade till tänderna, tre viktiga poäng i kampen om Champions League-platserna stod på spel och Martin Åslund satt i Viasats studio. Allt var som upplagt för en fantastisk Serie A-match med hög kvalitet och mycket att diskutera efteråt. I slutändan blev det nog mer av det senare.

Matchen var av yttersta vikt för både Inter och Roma. Toppen av tabellen hade börjat likna ett getingbo och flytet de båda klubbarna hade under inledningen av säsongen hade börjat trappas av. Inter, tre poäng före Roma med en match mer spelad, har haft svårt att hitta Icardi i straffområdet sedan hans rykte fick motståndare att hålla ett extra öga på argentinaren. Roma å sin sida har sett solida ut under säsongen, men har ofta haft svårt att hitta ett riktigt vasst offensivt spel och ser ofta ut att sakna riktig spets i den sista tredjedelen av planen. På förhand såg det ut som en riktigt oviss match mellan två lag med en del gruskorn i maskineriet och en helgardering var ett populärt val hos tippare. Även undertecknad hade svårt att bestämma sig för vad han egentligen trodde om denna match, men till slut fick magkänslan besluta att Roma skulle ta en tajt uddamålsvinst. Jag var dock långt ifrån säker, det kändes minst sagt som att denna match kunde utspela sig på vilket sätt som helst. Det stod snabbt klart att matchen skulle bli precis så förvirrad som många fotbollstyckare kände sig inför den här matchen.

Matchens första två minuter representerade dem följande nittioåtta på ett väldigt fint sätt. Roma sparkar igång stormötet och Inter sätter direkt igång en hög och intensiv press mot dem rödkläddas backlinje som snabbt får problem. Efter en stunds kamp på mittplan finner sig Inters försvarare i samma situation som Romas var alldeles nyss, med den lilla skillnaden att Inter envisas med att försöka tråckla sig ur även de trängsta situationerna och självklart tappar de också bollen. Roma ser chockade ut över det gyllene kontringsläge de gett sig själva och slarvar bort det efter en kombination av obeslutsamhet och felbeslut. Denna tvåminuterssekvens upprepades gång på gång under resten av den första halvleken och även om Roma inte tabbade sig i passningsspelet lika mycket som de blåsvarta så såg de ändå synnerligen rostiga ut. Inters tekniska hybris på den egna planhalvan når sitt klimax när målvakten Handanovic istället för att avlägsna bollen långt från faran väljer att försöka sig på en Ederson-inspirerad passning centralt i banan. Återigen är dock Roma på tok för sega och oskarpa när chansen väl kommer.

Romas oskärpa var en återkommande anteckning i mitt block. Trots otaliga bollvinster långt inne på Inters terrotorium verkade romarna inkapabla till att faktiskt hitta en snabb väg fram till motståndarmålet, för att inte tala om att komma till avslut. Det såg ofta ut som att Roma-spelarna inte riktigt visste vad de skulle göra när de väl vunnit bollen och stannade därför upp för att fundera för länge innan de till slut valde en sidledspassning som mer såg ut som ett sätt att flytta över ansvaret till någon annan än något annat. Eusebio di Francesco har imponerat på mig med sin defensiva struktur den här säsongen och Roma har onekligen utvecklats till ett svårslaget lag. Ändå kan jag inte låta bli att undra om det har skett på bekostnad av offensiven, eller om di Francesco rentav inte har förmågan att få sina lag att spela en framgångsrik anfallsfotboll. Under hösten blev det en del 1-0-segrar tack vare fasta situationer och stabilt försvarsspel, vilket självklart är imponerande i sig, men faktum är att anfallsspelet har varit trubbigt. När laget var bollhållande i den här matchen lyckades de bättre än Inter att spela sig ur pressen, ofta genom till synes väl inövade kombinationer mellan kantspelarna och en central mittfältare. När de letade efter möjlighetheter var det inte sällan de sökte Dzeko eller en djupledsgående ytter centralt med långa, höga bollar. Inte alltför många chanser skapades på detta sätt, men någon gång då och då lyckas Dzeko vända bort sin försvarare, dock utan att riktigt komma till läge. Vid ett tillfälle, i den tolfte minuten, hittar Strootman brassen Gerson i en farlig yta mellan Inters backlinje och mittfält, dock utan resultat då Gerson inte är det vassaste anfallsvapnet i Serie A. Detta är dock en yta Roma skulle behöva hitta mycket i mitt tycke. Jag har flera gånger funderat på om inte mittfältet är lite för fysiskt och statiskt när jag sett Roma under hösten och en mer kringvandrande spelartyp skulle enligt mig kunna lyfta deras spel. De gånger Roma verkligen kommer till farliga chanser är när El Sharaawy hittas på högerkanten med långa krossbollar, tydligaste exemplet är när Inters backlinje av någon anledning parkerar på mittlinjen och Santon missar att nickrensa bort bollen, varpå El Shaarawy smiter in bakom och kyligt chippar in 1-0 till Roma.

Inters offensiva spel under den första halvleken såg minst sagt krampaktigt ut. Den offensiva trion bestående av Peresic, Icardi och Candreva blev alltför ofta stillastående och isolerade från resten av laget. Detta gjorde inte bara att Milano-laget hade svårt att skapa möjligheter, utan också att de defensiva spelarna alltför ofta fastnade med bollen med risk för bolltapp. Valero och Skriniar hittar Icardi varsin boll med otroligt fina djupledsbollar från långt ner i banan, där Manolas blir grundlurad båda gångerna och Fazio lever upp till sitt rykte som en av de klumpigaste spelarna i Serie A, men det är också de enda exemplen på lyckade passningar av det slaget jag kan komma på. Istället körde Inter oftast fast redan i uppspelsfasen och när de väl lyckades få fram bollen till de offensiva spelarna såg det både håglöst och okreativt ut hos dessa. Mycket av Inters kreativitet denna säsong har kommit från Valero och Vecinos fötter, men satta under hård press av tvättmaskinen Strootman och kompani fick de varken tid eller ytor. Inters bästa chanser, förutom de gånger Manolas går bort sig mot Icardi, kommer istället från inlägg från högerkanten. Candreva har flera inlägg, både tidiga och sena, som både Icardi och Peresic är nära att göra mål på. Den stora frågan är varför inte Inter söker dessa inlägg oftare, då de inte ser ut att ha någon annan särskilt utstuderad offensiv plan och dessutom har både en riktigt bra inläggsfot (Candreva) och världens bästa boxspelare (Icardi).

Efter att ha varit det tydligaste exemplet på Inters oförmåga att spela sig ur Romas press under hela första halvlek byts Gagliardini ut mot Brozovic av Spaletti (men inte innan den sistnämnde hunnit förnedra italienaren genom att förbereda bytet redan i den 43:e matchminuten). De första tjugo minuterna av andra halvlek är en ren fortsättning på den första; högt tempo, frenetisk press, Roma-övertag och en Santon som inte har koll på El Shaarawy bakom sig. Omkring den 65:e minuten börjar dock Inter ta över spelet en del, troligen en effekt av att Roma börjar mattas av del i det här skedet av matchen, och lyckas med fler och fler och fler uppspel. Man söker kanterna oftare och oftare, framförallt högerkanten används väldigt frekvent. I den 70:e minuten gör di Francesco det ödesdigra misstaget att byta ut Gerson och ta in Bruno Peres för att sätta honom som högerback. Roma ser ut att gå över till ett 4-4-2 med Peres som högerback, något som rubbar hela balansen i laget. Känslan är helt klart att Roma hade behövt De Rossi i det här skedet av matchen, och aboslut inte behövde Peres på planen. Inter kontrollerar nu matchen fullständigt och Roma får knappt en syl i vädret, högst oklart om Dzeko syntes i bild i andra halvlek innan han byttes ut i den 84:e minuten. João Cancelo och Candreva (senare Éder) hade lekstuga mot Kolarov till höger. Kolarovs försvarsspel var enligt mig fullständigt oacceptabelt i andra halvlek sett till hur matchbilden utvecklades då han gång på gång lät Inters kantspelare måtta inlägg in i boxen. Det saknas inte heller chanser och Romas målvakt Alisson Becker får flera gånger visa vilken duktig målvakt han är. Till slut lönar sig dock det konstanta inläggsspelet hos Inter när Brozovic väldigt fint hittar Vecino i straffområdet som ännu finare nickar bollen i mål. 1-1 och ett resultat som får ses som rättvist i en väldigt underhållande, om än tekniskt bristande match. Romas presspel utmanövrerar Inter nästan totalt i första halvlek trots att man är lika klumpiga med bollen själv många gånger. I andra halvleken gör dock fysisk utmattning och dålig matchcoachning av di Francesco att Inter kan ta över matchen. Det faktum att matchen i andra halvlek utspelas på Romas planhalva gör att Inters försvar inte exponeras som i den första. De få gånger Roma faktiskt kommer över mittlinjen är det aldrig långt ifrån ett Inter-misstag. Överlag är det underkänt till många spelare, men framförallt tränarna och i synnerhet di Francesco som praktiskt taget ger bort matchen till Spaletti när han sätter in Bruno Peres. Vi kan bara hoppas att kvalitén på spelet höjs till nästa gång dessa två lag spelar (vilket dessutom troligen berodde mycket på rostighet p.g.a. uppehållet), men så mycket mer än såhär kan man åtminstone inte önska sig i underhållningsväg!

Inter 1-1 Roma
Matchens lirare: Alisson Becker, Roma

Vad tyckte du om matchen? Håller du med om min analys? Vilket av dessa lag kommer att sluta högst i tabellen? Skriv en kommentar och berätta vad du tycker så kanske vi kan få igång en diskussion! Ha det bra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s