Zinedine Zidane och kontinuitetens betydelse

skysports-zinedine-zidane-zidane-real-madrid_4205029I lördags tappade Real Madrid, en av fotbollens absoluta giganter, återigen poäng i en match de förväntades vinna när Levante snodde åt sig ett kryss i 89:e minuten. Supportrar världen över diskuterar högljutt lagets säsong och kanske mer än något annat – tränaren Zinedine Zidanes vara eller inte vara. I en fotbollsvärld med två tydliga läger, ett som manar tålamod och kontinuitet och ett som kräver omedelbara resultat och förändringar i motvind, är fallet Zidane en dröm att analysera.

Efter hundra matcher som tränare för Real Madrid hade Zinedine Zidane, en av världshistoriens bästa fotbollsspelare, vunnit sju titlar och i augusti 2017 var han avgudad av i princip samtliga madristas. Spelet hans lag visat upp i framförallt Champions Leagues slutspel 2016/17 hade tagit många, undertecknad inräknad, med storm. Efter matcherna mot Atlético Madrid och Juventus var jag övertygad om att jag hade bevittnat världens bästa och mest balanserade lag. Real spelade med en tydlig kontroll i matcherna, utan att för den sakens skull vara överdrivet lika rivalen i sina värsta tiki-taka-stunder. Fotbollen var uppenbart passningsbaserad och med spelare som Kroos, Modric och Isco i laget hade det varit svårt att argumentera för någonting annat. Samtidigt fanns det en direkthet i spelet som gjorde att laget aldrig såg förutsägbart ut och kunde skapa målchanser på många olika sätt, vare sig det var genom Marcelos finter, Modrics genialitet eller Benzemas kombinationsspel så hittade Real Madrid alltid en väg fram till mål. Oftast fanns det en viss Cristiano Ronaldo där för att avsluta anfallen på ett magnifikt sätt. Ronaldo var hysteriskt bra i CL-slutspelet under våren och det tycktes omöjligt för honom att inte trycka upp varenda boll han fick i krysset. Experter häpnade över mångsidigheten hos spanjorerna och försökte desperat plocka isär deras spel för att leverera träffsäkra analyser av varför just detta lag krossade allt motstånd. Oftast misslyckades dem. Nästan samtliga analyser av Real Madrid som jag sett och hört har kämpat med att hitta några tydliga taktiska direktiv från Zidane utöver ett fåtal återkommande rörelsemönster hos enskilda spelare. Många drog slutsatsen att fransmannen helt enkelt hade gjort något väldigt logiskt när man tar över en så högklassig trupp, nämligen givit spelarna en stor portion frihet och litat på att den individuella kvalitén ska bära frukt. Under våren 2017 såg i princip hela laget ut att vara i toppform och när någon inte presterade kom en James eller en Morata in från bänken och gjorde det istället. Zidanes beslut att inte peta i en redan välsmakande soppa framstod som ett genidrag. Men så kom hösten.

De regerande Champions League-mästarna har denna säsong tagit 39 poäng på 21 matcher, nitton färre än tabelltoppande Barcelona, och parkerar på fjärde plats i tabellen när säsongen nu går in i sitt mest kritiska skede. Missnöjet bland supportrarna är stort och många är bekväma med att uttrycka det också: ”Zidane har varken förtroendet eller de taktiska kunskaperna att vända detta. Vi skulle avskedat honom direkt efter cup fiaskot, då kanske det hade gått att vända” stod på dagens datum att läsa på ett svenskt Real Madrid-forum och tonen har varit liknande stora delar av säsongen. Zidane verkar också sakna tydliga försvarare, få supportrar såväl som experter tar i nuläget hans parti. Spelet har helt enkelt sett så uselt ut att inte ens två raka CL-titlar ser ut att väga upp situationen till 45-åringens fördel. De som fortsatt predikar tålamod och franskt styre verkar vara det försnämnda lägret i ingressen: Långsiktighetslägret. Ni vet vilka jag talar om. De som blev personligt kränkta när Sean Dyche inte fick Everton-jobbet, trots att hans spelstil inte alls är kompatibel för ett lag med den klubbens aspirationer. De som tar varje chans att betona vikten av kontinuitet och då syftar exklusivt på tränarposten. De som hyperventilerar när de tittar på Sir Alex Fergusons karriär och nästan svimmar när de för hundrade gången poängterar att Ferguson inte vann ligan under sina sju första säsonger med Manchester United. För dessa människor är ett tränarbyte den värsta synden av dem alla, och Real Madrid därmed en av de värsta syndarna (Palermo lär ha gett ett antal av dessa hjärtattacker). Men är en sparkning av en tränare alltid fel? Måste kontinuitet alltid innebära att trampa vatten med samma tränare? Bör Florentino Pérez ta tummen ur och sparka Zidane eller ge honom chans till revansch?

I min mening betyder kontinuitet inom fotbollen så mycket mer än att bara anställa en människa med antingen kostym eller träningsoverall och sedan låta denne leda laget i ett visst antal säsonger, oavsett resultat, spel eller tendenser. En välskött fotbollsklubbs framgångsrecept är betydligt djupare rotat än så. Om vi tittar på exemplet FC Barcelona, en av världens framgångsrikaste klubbar någonsin, så har de ända sedan Cruyffs dagar haft en tydlig vision om hur de vill spela fotboll och inte avvikit från den vägen sedan dess. Jag säger inte att alla klubbar ska rista sina idéer så tydligt i sten som Barcelona, vars fundamentalistiska och dogmatiska tillvägagångssätt stundtals kraftigt hindrar klubben, men jag säger att det måste finnas en plan och en riktning. Kontinuiteten måste sitta högre upp än tränarposten. En kunnig sportchef med förtroende från en någorlunda kunnig styrelse är enligt mig en nödvändighet för att nå framgång över tid. Titta bara på Sevilla, som trots begränsade resurser vann fem (!) Europa League-titlar mellan 2006 och 2016. Somliga säsonger var besvikelser för Sevilla som inte sällan bytte tränare, men överlag har tiden sedan millennieskiftet varit en otroligt framgångsrik period för klubben. Anledningen stavas till stor del sportchefen Monchi, som hela tiden haft en mall för vilken typ av tränare och spelare han velat ta till klubben och som passar bäst för den generella typ av fotboll som klubben vill spela. Här finns inga krav på tiki-taka eller tidigare erfarenhet av klubben som Barcelona sysslar med. Istället anpassar sig Monchi något till varje tränares spelidé utan att för den sakens skull ströva bort från klubbens vision. Jag är absolut inte någon som alltid ropar efter sparkningar, tvärtom tycker jag att det kan vara otroligt charmigt när en tränare efter en lång tids lagbyggande äntligen får alla pusselbitar på plats. Jag är fullt medveten om att kontinuitet på tränarposten är en viktig faktor av många för att vinna. Men det är precis vad det är – en faktor av många. Det finns oräkneliga saker som hjälper eller stjälper klubbar och att alltid skälla på styrelser för att de väljer att avskeda en tränare är väldigt trångsynt enligt mig. Istället ska många styrelser kritiseras för att inte ha en tydlig idé om vad de vill med klubben, men ibland räcker tränaren helt enkelt inte till och vid ohållbara situationer är det styrelsens plikt att agera.

För att återgå till inledningen av texten – vad ska Real Madrid göra med Zinedine Zidane? Jag lutar personligen, som de flesta andra, åt att han bör sparkas. Han verkar helt ha tappat kontrollen över matcherna och Real har ofta förtvivlat svårt att skapa målchanser samtidigt som de läcker som ett såll där bak. När ett lag har stora problem både defensivt och offensivt trots en av världens bästa trupper rör det sig högst troligen om en allvarligare sjukdom än en långvarig formdipp. Vid eventualiteten att det trots allt skulle kunna vara just detta skulle jag dock se det som ett idiotiskt val att sparka Zidane nu mitt i säsongen. Real Madrid kommer inte att missa Champions League nästa säsong hur illa det än må se ut i nuläget och den förre Castilla-tränaren har trots allt för vana att ha sina bästa perioder under våren. Jag har också väldigt svårt att se att Pérez väljer att göra sig av med honom, så länge laget inte ramlar längre ner i ligatabellen samtidigt som man åker på ett svidande nederlag mot PSG i CL. Pérez har allt att vinna i det här läget. Chansen finns ju faktiskt att Zidanes mannar gör en formidabel vår och vinner en tredje raka Champions League-titel, varpå Pérez skulle bli geniförklarad för sin kyla. Gör de inte det är allt Pérez förlorat ett par månader av en redan förlorad säsong. Risken för att Zinedine Zidane får söka sig till arbetsförmedlingen i sommar känns dock betänklig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s