Real Madrid i förarsätet efter 3-1 mot PSG

_2AM5661Thumb.jpgHela världen satt och beundrade PSG:s trygga och mognade spel för jag vet inte vilken gång i ordningen. Det kändes som att den kommersiella jätten med världens största reklampelare på vänsterkanten äntligen hade tagit nästa steg. Nu var de redo att utmana om den största titeln. Vad vi alla glömde var att precis samma tes drevs förra året. Då slutade resan med 1-6 mot Barcelona, i år ser den andra spanskjätten ut att förstört fransmännens fest.

Inför matchen kändes det nästan omöjligt om dess utgång. Jag har sett Paris spela på tok för lite för att kunna bedöma deras förmåga och Real kändes minst sagt oförutsägbara i det här sammanhanget. Oavsett hur knackigt ligaspelet gått var Zidane med allra största sannolikhet tvungen att vinna den här matchen för att rädda sitt jobb, och ett motiverat Real är ett tusen gånger bättre än ett omotiverat. Det enda som kändes säkert på förhand var att det skulle bli en bra match, och oddsen för att den skulle bli underhållande var inte höga heller. De båda lagen gjorde oss inte besvikna, utan bjöd sannerligen upp till dans en sprakande första åttondelsfinal, som egentligen hade allt.

Real Madrid startar matchen med ett vansinnigt högt och intensivt presspel som är nära att skörda frukt flera gånger om under matchens första minuter. Taktiken liknar den Juventus använde sig av i matchinledningen mot Tottenham, då engelsmännen blev överrumplade och snabbt hamnade i underläge. Skillnaden mellan Tottenham och PSG ligger dock framförallt i den tekniska kvalitén, och den visar sig när de efter en tveksam start börjar spela sig ur Reals press med fina kombinationer. Trots att spanjorernas press mattas av något är den fortsatt hög och då och då tabbar sig PSG-försvararna. Real får dock inte utdelning för sitt slit och den främsta syndabocken är Ronaldo, som bränner två heta lägen efter spanska bollvinster i den sista tredjedelen. Den höga pressen innebär dock självklart också att ytor uppstår bakom Reals backlinje, vilka Paris hittar regelbundet, framförallt genom Neymar. Brassen sätts ofta i spel, dock oftast med bollen på fötterna, och brassen ger vikarierande högerbacken Nacho en hel del problem under första halvlek. När 0-1 kommer är det däremot inte från en kontring, utan från mycket vackert kortpassningsspel på högerkanten följt av ett högkvalitativt inlägg. Ett riktigt fint fotbollsmål helt enkelt. Halvleken slutar dock 1-1 efter att Giovani Lo Celso för vad som känns som hundrade gången i halvleken, hamnar på efterkälken och orsakar en straff som Ronaldo trycker dit. Beslutet att spela den kreativa, offensiva mittfältaren Lo Celso som defensiv mittfältare framstod redan på förhand som ett märkligt beslut av Emery, och än mer så i efterhand. Å andra sidan var argentinaren en stor anledning till att PSG ofta kunde ta sig ur Reals press med sin fina bollbehandling. I vilket fall som helst går lagen in i omklädningsrummen med 1-1 i ryggen efter en jämn halvlek där båda lagen försöker kontrollera matchen och där PSG lyckas snäppet bättre med detta.

Andra halvlek fortsätter i samma stil som den första, men något mindre händelserik. PSG kontrollerar matchen ännu tydligare än i första halvlek, trots att det är Real Madrid som behöver göra mål på sin hemmaplan. En hemmaplan som förövrigt kokade matchen igenom, sällan har jag hört Santiago Bernabéu så högljudd! PSG såg helt enkelt ut som ett bättre och mer komplett lag. Därmed inte sagt att Real var helt hjälplösa, matchen dör lite grann i och med att två väldigt bra lag tar ut varandra med sin kvalité, men känslan var ändå att Paris fått matchen dit de ville, och inte tänkte släppa greppet om den. Zidane tar in Bale, Vásquez och Asensio och dessa tre spelare skulle göra stor skillnad i matchen. Tidigt märktes det att snabbheten de tre förde med sig gav Real en helt ny dimension i sitt spel, Vásquez var en hårsmån från att sätta upp ett öppet mål åt Ronaldo till exempel. Framförallt hittade spanjorerna ytan bakom Thomas Meunier på högerbacken, som inte alls lyckades hantera supertalangen Asensios snabbhet och rörlighet. Ett katastrofbyte mot ett succébyte. Pang, bom, Bale står för en grym aktion och hittar Asensio bakom Meunier som inte riktigt når fram med sitt inspel. Efter några sekunders kaos utanför straffområdet visar Areola att PSG:s målvakter aldrig riktigt duger när han stöter ett inspel rakt på Ronaldos knä. 2-1. Tre minuter senare står Asensio återigen för en fantastisk prestation när han skapar oreda med sina löpningar och nästan skjuter in bollen på Marcelo som gör 3-1. Först menade jag att Rabiot försvarar väldigt nonchalant i straffområdet och att han borde plockat bort inspelet, men i efterhand tycker jag att Real helt enkelt slog ut fransmännen med sitt offensiva spel och att passningen helt enkelt var för hård för Rabiot att hinna reagera på.

En fantastisk match överlag och det är precis för sådana här matcher man ser på Champions League, för att se de bästa tampas mot varandra. Förbluffande att se PSG återigen kontrollera ett möte på ett så självsäkert sätt, likt de gjorde mot Barcelona i första mötet förra året, enbart för att slänga bort allting från ingenstans. Det är något som är fel i den klubben som inte har med speltekniska detaljer att göra, men det behöver vi inte gå in på i detalj nu. Och att PSG kollapsar ska inte ta något ifrån Zinedine Zidane som vänder matchen med sina byten och nu finner sig själv och sitt lag i en oerhört slagkraftig position inför bortamötet. Lita på att undertecknad kommer sitta bänkad i soffan även då.

Real Madrid 3-1 Paris SG

Matchens lirare: Presnel Kimbembe (Marco Asensio)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s